Vi hade planerat att åka på utflykt till Plitvička Jezera (Plitvička sjöarna) som är ett sammanhängande system med sjöar och vattenfall. Räknas också som ett världsarv av UNESCO .Natten innan hade vi kamperat mitt på vischan i en liten by som hade både skällande hundar på natten (säkert en räv!) och klingande koskällor!
Det är tryggt på något sätt att höra by ljuden natten igenom ! Kan inte säga det är hemtamt men ändå finns en trygghet i ljuden. Ställplatsen hette Vivi och jag förmodar det var den lilla trevliga damen som gick runt och tog betalt. När hon kom till oss så sa hon vi kunde få byta plats eftersom det skulle komma en Holländsk husbil med fyra barn ink föräldrarna. Vi sa det gör absolut inget om dom har barn, bara trevligt med lite tjatter.
Det visade sig att det faktiskt var en hel familj som reste runt i Europa under sommar månaderna, dom hade hemundervisning av sina barn så det fungerade bra. Pappan var väldigt snäll och kom och presenterade sig och bjöd oss på varsin öl och vi kunde informera oss om hur det var vid Plitvička sjöarna hur vi skulle parkera etc. Han hade koll eftersom dom vart där hela dagen!
Så vart det tisdag (igår) och vi vaknade runt åtta för att starta och ta oss till sjöarna tidigt eftersom det denna vecka firades att Plitvička sjöarna vart med på UNESCO´s lista i 25 år. Självklart sa jag att det ska hända den vecka vi är där. Natten var kall, runt +6 grader men så var vi ju nästan 800m upp. Kommer ju vara huuuur mycket folk som helst och vi kommer få trängas hela dagen. Men se där hade jag helt fel, när vi kom fram var det en vakt som dirigerade in oss på parkeringen. Sedan tog vi ryggan med matsäck och fika och drog iväg. Var en dryg km promenad innan vi fick kliva på ett tåg som tog oss till startplatsen. Därifrån var det spångat genom skogen och förbi det ena snygga vattenfallet efter det andra. Själva promenaden skulle vara på nio kilometer ink en båtresa med eldrivna båtar.
Vädret var lagom varmt då vi startade och det vart varmare under dagen men det gjorde inte så mycket för vid vattenfallen var det ofta skugga och då vart det omgående svalare eftersom det vart vattenrök också från fallen. Var en lagom promenad på spångarna genom skogen och vi stannade och fotade väldigt ofta så vart aldrig direkt jobbigt att gå. Dock på slutklämmen så var vi väldigt långt ner i sjö systemet och nu skulle vi upp vi en stig som zick zackade sig upp för bergssidan. Kan säga att jag mer än en gång önskade allt från helikopter till en syrgastub eller ett gäng bärare som lyfte mig hela vägen upp till toppen. Galet varmt då solen låg på. Vart inte bättre av att nu hade besökarna ökat lavinartat. Tror minsann en stor del av Tyskland var där samt Asien gick i stödtrupperna! Galet mycket folk och som stannade helt hämningslöst och skulle fota och trixa hela tiden. Ingen hänsyn där till alla andra som också gick på spångarna som var ca en meter breda!
Nåväl vi kom fram igen till husbilen efter fått skjuts av turisttåget, det var sista stoppet på vägen upp för berget. När man når toppen så står tåget och väntar. Har aldrig känts så bra som då. Vi var slitna jag mer än Annika såklart! Ont i fötter och rygg, är ju inte direkt van att ta skogspromenader på milen. Så det tog i både här och var. Väl hemkomna till husbilen så vart det en kort fruktstund för att sedan bege oss till nattens ställplats camping som låg endast sex kilometer från sjöarna! Där fanns dusch och en fantastisk restaurang som serverade väldigt stora hamburgare. Den i kombination med en kall öl fick sätta punkt för tisdagens utflykt. Vi var rätt nöjda med vad vi åstadkommit och somnade ovaggade vid elva tiden på kvällen.
